Standard (EADGBE)

Intro

Nittiofyra hade jag ett fast jobb på Pååls bagerier

till jag började med Tequila och blev trummis i en ny orkester

och sen sa dem på Pååls att några skulle gå

och det betydde Karl-Johan, Andreas och jag

Jag hade inga barn då, men Karl-Johan hade två

så det tog hårt på honom

Det var nästan alltid svart i tankarna på Långedragspaviljongen

där jag nästan alltid satt med pensionärerna under båtsäsongen

Och vi såg på de unga och glömska, i båtar och i varandras armar

och tänkte "skuld och lidande väntar på er fortfarande"

Jag har gått på knä så många år i den här staden

men jag svär att jag hörde Frälsningsarmén sjunga om att lämna allt

bakom sig, första gången jag såg dig

Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4:an dundra förbi där utanför

natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö

Lena ville ifrån kranarna och indieklubbarna

Det var då Lena, nu vill jag alltid stanna

Och min lille son ler mot manshororna

när vi går förbi hand i hand, åh Fiskekyrkan

Åh, ändå Hurricane

när de skrev om mig i tidningen sa du som det var

"Glöm mig aldrig Håkan, parkbänken är aldrig långt borta"

Men den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka

men jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i varenda hörn

hälsade på oss, natten jag fann dig

Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför

natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö

Adjö...